Det var en gång, i ett fjärran land, gömt mellan höga berg och glittrande sjöar, ett magiskt kungadöme som hette Drömriket. Drömriket var inget vanligt kungadöme. Det var en plats där stjärnorna på natthimlen viskade berättelser, floderna sjöng vaggvisor, och varje träd höll lite magi i sina rötter. Det mest underbara med Drömriket var dock att det styrdes av drömmar.
I detta kungadöme fanns en speciell plats som kallades Drömpalatset, där Drömmarnas drottning bodde. Drömmarnas drottning hade en magisk krona som gjorde att hon kunde skapa drömmar för varje person i landet. Hon kunde göra drömmar om att flyga på moln, dansa med fjärilar eller utforska hemliga skogar fyllda med skatter. Men det fanns en regel i Drömriket mardrömmar var inte tillåtna. Drottningen såg till att varje dröm var fylld med lycka, äventyr och under.
I en liten by vid kanten av Drömriket bodde en liten flicka som hette Lila. Lila var sex år gammal, med lockigt svart hår och glittrande bruna ögon som alltid verkade lysa när hon log. Hon var känd i hela byn för sin vänlighet, alltid hjälpte andra och delade med sig av sina leksaker med sina vänner. Lila älskade sänggåendet eftersom det var då hon kunde drömma. Hon älskade att drömma om att flyga över bergen, simma med sjöjungfrur och leka med magiska varelser.
Men en natt hände något konstigt. Lila fick en mardröm.
I sin dröm blev himlen mörk, och stjärnorna försvann. De vackra blommorna i Drömriket vissnade, och floderna slutade sjunga. Istället för vänliga djur var skogen fylld med skuggiga figurer som viskade skrämmande saker. Lila vaknade med ett ryck, hennes hjärta slog snabbt. Hon hade aldrig haft en dålig dröm tidigare, och hon förstod inte varför det hade hänt.
Nästa morgon bestämde sig Lila för att gå till Drömpalatset för att prata med Drömmarnas drottning. "Kanske kan hon hjälpa mig att förstå varför jag hade en dålig dröm," tänkte Lila.
Med beslutsamhet packade Lila en liten väska med snacks och vatten, kysste sina föräldrar adjö, och gav sig iväg på sin resa till Drömpalatset. Vägen till palatset var lång, men Lila var inte rädd. Hon hade vuxit upp i den magiska världen av Drömriket, där allt var möjligt om man trodde på det.
När Lila gick genom den förtrollade skogen hörde hon löven prassla ovanför huvudet. Hon tittade upp och såg en liten, lysande fågel flyga ner mot henne. Fågeln hade fjädrar som skimrade som månen, och dess små ögon glittrade som stjärnor.
"Hej, lilla vän," kvittrade fågeln. "Jag är Astra, Stjärnfågeln. Vart är du på väg?"
"Jag går till Drömpalatset," sa Lila. "Jag hade en dålig dröm i natt, och jag vill fråga drottningen varför."
Astra lutade på huvudet. "En dålig dröm, säger du? Det är ovanligt i Drömriket. Kanske kan jag hjälpa dig på din resa. Vägen till palatset kan vara knepig."
Lila log tacksamt. "Tack, Astra. Jag skulle behöva en vän."
Tillsammans fortsatte Lila och Astra genom skogen. Träden runt dem glödde med ett mjukt ljus, och luften doftade sött, som honungsuckle. Lila kände sig tröstad av skogens skönhet, men hon kunde inte bli av med oron i sitt hjärta. Varför hade hon haft en dålig dröm? Var det något fel med magin i Drömriket?
När de gick, kom de över en liten bäck som glittrade i solskenet. Vid bäcken satt en kanin med päls så vit som snö. Kaninen tittade upp på Lila och Astra med stora, nyfikna ögon.
"Hej där," sa kaninen. "Vad för er hit till den förtrollade skogen?"
Lila knäböjde bredvid kaninen och förklarade sin situation. "Jag är på väg till Drömpalatset eftersom jag hade en dålig dröm i natt, och jag vill veta varför."
Kaninen öron darrade av oro. "En dålig dröm? Det är mycket ovanligt. Jag har bott i Drömriket hela mitt liv, och jag har aldrig haft en."
Lila nickade. "Jag vet. Det är därför jag är orolig. Jag har aldrig haft en dålig dröm förut heller."
Kaninen reste sig på bakbenen och log. "Nåväl, du har tur! Jag känner till en genväg till Drömpalatset. Om du följer mig, visar jag dig vägen."
Lila och Astra följde kaninen längs en slingrande väg som snirklade och vred sig genom skogen. Träden blev högre, och luften blev svalare när de närmade sig palatset. Efter en liten stund kom de till kanten av en stor glänta. I centrum av gläntan stod Drömpalatset, vars höga spiror skimrade som guld i solskenet. Palatset var omgivet av blommande blommor och sprudlande fontäner, och ljudet av mjusik fyllde luften.
Lilas hjärta fylldes med spänning. Hon hade alltid drömt om att se Drömpalatset på nära håll, och nu var hon äntligen här!
När de närmade sig den stora ingången svängde palatsdörrarna upp, och ut steg Drömmarnas drottning själv. Hon var lång och graciös, med långt silverhår som flöt som en flod, och hon bar en krona som glittrade med stjärnor.
"Välkommen, Lila," sa drottningen vänligt. "Jag har väntat på dig."
Lilas ögon vidgades av överraskning. "Vet du varför jag är här?"
Drottningen nickade. "Ja, min kära. Jag vet om din dåliga dröm. Jag har känt något ovanligt i magin i Drömriket, och jag tror att din dröm är kopplad till det."
Lila kände en oro i bröstet. "Vad händer, Er Majestät?"
Drottningen vinkade Lila, Astra och kaninen att följa med in i palatset. De gick genom de storslagna hallarna, där väggarna var prydda med glittrande vävnader som avbildade vackra drömmar som skapats genom åren.
Till slut nådde de Drömrum, där en stor, lysande kristall svävade i mitten av rummet. Kristallen var källan till alla drömmar i Drömriket. Den pulserade med ett mjukt ljus och skickade ut vågor av drömmar till världen.
"Kristallen av drömmar," förklarade drottningen. "Det är vad som gör att jag kan skapa drömmar för alla i kungadömet. Men på sistone har något stört dess magi."
Lila tittade noga på kristallen och märkte något konstigt. En liten mörk fläck växte i kristallens mitt. Det var svagt, men det fanns där.
"Vad är det där?" frågade Lila och pekade på den mörka fläcken.
Drottningens ansikte blev allvarligt. "Det är en Skugga av Rädsla. Det är en mörk kraft som ibland smyger sig in i drömmar och förvandlar dem till mardrömmar. Jag har försökt att hålla den borta, men den verkar bli starkare."
Lila tänkte en stund och frågade sedan, "Hur kan vi stoppa den?"
Drottningen log milt. "För att stoppa Skuggan av Rädsla, måste vi återställa hoppets ljus till kristallen. Och för det behöver vi någon som tror på drömmarnas makt."
Lilas hjärta svällde av beslutsamhet. "Jag tror på drömmar! Vad kan jag göra för att hjälpa?"
Drottningen knäböjde och la sin hand på Lilas axel. "Du måste ge dig ut på en resa in i Drömriket. Där kommer du att hitta Hoppets Ljus. Det är en liten, lysande blomma som bara blommar i den mörkaste delen av Drömriket. Om du tar med den tillbaka, kommer kristallen att återställas, och de dåliga drömmarna kommer att försvinna."
Lila nickade. "Jag ska göra det! Jag ska hitta Hoppets Ljus."
Drottningen svepte med sin hand, och en dörr dök upp i den bortre delen av rummet. "Denna dörr kommer att ta dig till Drömriket. Men var försiktig, Skuggan av Rädsla kan försöka stoppa dig."
Med ett modigt hjärta steg Lila genom dörren, följd av Astra och kaninen. På andra sidan fann de sig i en konstig och underbar plats. Himlen var en virvlande blandning av färger, och marken var mjuk och svampig, som en gigantisk kudde. Stjärnor glimrade i fjärran, och svävande öar drev långsamt ovanför dem.
"Detta måste vara Drömriket," sa Lila förundrat.
De inledde sin resa genom Drömriket, letande efter Hoppets Ljus. Längs vägen mötte de många magiska varelser, pratande moln, vänliga drakar och till och med en grupp dansande eldflugor. Men när de vandrade djupare, blev himlen mörkare, och Lila kände Skuggan av Rädsla krypa närmare.
"Vi är nästan framme," sa Astra. "Jag kan känna Hoppets Ljus i närheten."
Till sist nådde de den mörkaste delen av Drömriket. Mitt i mörkret stod en enda lysande blomma, som skinande med ett mjukt, gyllene ljus. Lila närmade sig försiktigt och plockade blomman från marken.
"Vi gjorde det!" jublade Lila.
Men just när hon vände sig om för att gå, dök Skuggan av Rädsla upp framför dem. Den var en virvlande mörk moln, med glödande röda ögon som följde deras varje rörelse.
"Ge mig blomman," väste Skuggan. "Du kan inte besegra mig."
Lila stod fast. "Nej! Jag tänker inte låta dig ta bort drömmarna i Drömriket!"
Med all sin mod samlade Lila Hoppets Ljus högt över huvudet. Blomman lyste starkare och starkare tills dess gyllene ljus fyllde hela Drömriket. Skuggan av Rädsla skrek och försvann i luften, besegrad av hoppets kraft.
Med blomman i handen återvände Lila, Astra och kaninen till Drömpalatset. Drömmarnas drottning log stolt när Lila placerade Hoppets Ljus i kristallen. Den mörka fläcken försvann, och kristallen började lysa starkare än någonsin tidigare.
"Du har gjort det, Lila," sa drottningen. "Du har räddat Drömriket."
Lila strålade av stolthet. "Jag kunde inte ha gjort det utan mina vänner."
Drottningen gav Lila en varm kram. "Du är en sann hjälte, Lila. Glöm aldrig drömmarnas makt."
När Lila kom hem den kvällen, kände hon sig starkare och modigare än någonsin. Hon klättrade upp i sängen och visste att ingen dålig dröm någonsin skulle kunna skrämma henne igen. Och när hon somnade, drömde hon om magiska äventyr, vänliga varelser och det vackra kungadömet Drömriket.
Slut.
