Det var en gång en frodig, grön skog som låg inbäddad mellan höga, snöklädda berg och en glittrande blå sjö. Där fanns en gömd by där djur av alla slag levde tillsammans i harmoni. Denna by, känd som Wonderwood, var en magisk plats där djur kunde prata, skratta och dela sina drömmar med varandra. Örnar svävade genom himlen, rävar sprang mellan träden, kaniner hoppade längs mjuka gräsvägar och björnar lufsade fredligt vid flodbankerna. Allt i Wonderwood verkade perfekt tills en dag något extraordinärt hände. En ljus och vacker morgon, en nyfiken liten ekorre vid namn Sammy skuttade ut från sitt trädhus, hans fluffiga svans skakade av spänning. Sammy var känd över hela Wonderwood som den mest äventyrliga ekorren i skogen. Medan andra djur var nöjda med att samla mat eller leka på ängarna älskade Sammy att utforska nya platser och drömma om storslagna äventyr.
Idag hade Sammy en känsla av att något speciellt skulle hända. När han hoppade nerför stigen mot byns torg, fick han syn på sina bästa vänner Bella, en smart ung räv med eldig orange päls, och Oliver, en snäll uggla med fjädrar så mjuka som moln. "God morgon, Sammy!" ropade Bella med sina bärnstensfärgade ögon som glittrade. "Var är du på väg så bråttom?" "Något fantastiskt kommer att hända idag, jag kan känna det!" kvittrade Sammy, hans små tassar knackade av spänning. Oliver flaxade med vingarna och hootade mjukt. "Jag hoppas att din känsla är rätt, Sammy. Men vad för slags fantastiskt tycker du kommer att hända?" Innan Sammy kunde svara fylldes plötsligt himlen av ett ljus, följt av en skimrande regnbåge som svängde ner i hjärtat av skogen. De tre vännerna stirrade, med stora ögon och mållösa, när regnbågen verkade hummande med en magisk melodi.
"Såg ni det?!" kvittrade Sammy. "Vi måste ta reda på var regnbågen slutar!" Bella lutade huvudet tankfullt. "Regnbågar försvinner vanligtvis innan du kan nå dem. Men den här ser. annorlunda ut. Kanske är det magi!" Oliver justerade sina små glasögon med en vinge. "Om det är magi, måste vi vara försiktiga. Men jag håller med, vi borde undersöka.
Låt oss gå!" De tre vännerna gav sig genast av, följande stigen av skimrande färger genom skogen. På vägen passerade de andra djur som stannade för att titta i undran. "Vart är ni på väg?" frågade Molly kaninen, hennes långa öron skakade. "Till slutet av regnbågen!" ropade Sammy tillbaka. "Vem vet vad vi kommer att hitta?" Molly hoppade med för att följa dem, och snart kom fler djur efter Benny bävern, som alltid var redo för en utmaning, Rosie vänster, som älskade att utforska, och till och med Gus den grumpy gamla björnen, som mumlade men hemligt njöt av spänningen. När gruppen reste djupare in i skogen blev träden högre, deras löven rasslade som viskningar. Luften kändes svalare, och solljuset dansade genom grenarna i gyllene strålar. Regnbågen blev ljusare och ledde dem till en glänta de aldrig hade sett förut.
I centrum av gläntan stod en magnifik gyllene port, prydd med glittrande juveler som glimmade som stjärnor. Däggdjuren samlades runt omkring, deras svansar viftade och vingar flaxade av spänning. Sammy steg fram och la en tass på porten. Till allas förvåning svängde den tyst upp, och avslöjade en glödande väg som helt och hållet var gjord av stjärnstoft. "Wow," viskade Bella. "Det här måste vara den mest magiska platsen i världen. " "Låt oss gå!" sa Sammy och skuttade framåt. Däggdjuren följde stjärnstoftvägen, som slingrade sig genom en värld som de aldrig hade sett förut.
Det fanns godisfärgade träd med löv som sjöng mjukt när vinden blåste, floder av flytande silver där fiskar med skimrande fjäll hoppade glatt, och fält med blommor som svagt lyste i månens sken. Men när de vågade sig längre in, upptäckte de något oväntat. I slutet av stjärnstoftvägen stod en stor kristallkupol, och inom den fanns en liten, ledsam drake. Drakens fjäll var en bländande blandning av blått och guld, men dess ögon var fyllda med tårar. "Hej?" kallade Sammy försiktigt och steg närmare. "Är du okej?" Draken snörvlade och såg upp. "Åh, hej," sa den med en mjuk, melodisk röst. "Jag är Sparkle.
Jag har varit fången här så länge, och skyddar magin i detta land. Men jag är så ensam. Jag önskar att jag kunde se världen bortom porten. " Däggdjurens hjärtan värkte för den lilla draken. Bella steg fram. "Varför är du fången här, Sparkle?" Sparkle suckade. "För länge sedan blev jag utvald att skydda denna magiska plats. Men porten kan endast öppnas av dem med snälla och modiga hjärtan, som era.
Jag hoppades att någon som ni skulle komma, så att jag äntligen kunde lämna och dela min magi med världen. " Sammys ögon lyste upp. "Då kom med oss! Vi visar dig Wonderwood, och du kommer aldrig att vara ensam igen!" Sparkle tveka. "Men tänk om magin här försvinner om jag lämnar?" Oliver hootade tankfullt. "Kanske är magin inte bara i denna plats. Kanske den är i dig, Sparkle. Om du delar den med andra, kan den växa ännu starkare. " Drakens ögon vidgades.
"Tror ni verkligen det?" "Det gör vi!" sa Molly, hennes nos skakade. "Wonderwood är fullt av djur som gärna vill träffa dig!" Sparkle log för första gången, och den kristall kupolen började blekna. Djuren jublade när den lilla draken sträckte sina vingar och steg ut i det öppna. Tillsammans gick de tillbaka längs stjärnstoftvägen, genom den gyllene porten, och in i skogen. När de nådde Wonderwood, var byn förvandlad. Sparkles närvaro tillförde ny magi till landet. Träden lyste i livfulla färger, floden glittrade som diamanter, och stjärnorna ovan verkade glittra lite mer.
Däggdjuren välkomnade Sparkle med öppna tassar, vingar och klövar. Sparkle kände en värme i sitt hjärta som den aldrig hade känt förut av vänskap. Från och med den dagen blev Sparkle en älskad del av Wonderwood. Den lilla draken använde sin magi för att hjälpa byn och göra livet ännu mer glädjefullt för alla. Och när det gäller Sammy, Bella, och Oliver, fortsatte de att utforska, alltid redo för sitt nästa äventyr. Och så, i den magiska byn Wonderwood, där djur och en liten drake bodde lyckliga tillsammans, upptäckte de den mest kraftfulla magin av alla magin av vänlighet, mod och vänskap. Slutet.