Det var en gång, i ett avlägset land, ett magiskt kungarike som hette Eldoria. Det var en plats där sagor blev verklighet, där träden viskade hemligheter, och där stjärnorna glittrade lite ljusare. Eldoria styrdes av en snäll och vis drottning vid namn Seraphina, som var älskad av alla sina människor. Kungariket var fyllt med glädje, skratt och magi, men det fanns en sak som gjorde Eldoria speciellt över allt annat dess berättelser.
I Eldoria var berättelser inte bara ord på papper. Varje berättelse hade sitt eget liv och sin egen magi. Folket i Eldoria trodde att berättelser var kungarikets hjärta, och utan dem skulle magin försvinna. Så varje år hölls en stor festival där alla berättade sina favoritberättelser. Den största berättelsen av alla handlade om en gömd skatt, som sades vara begravd djupt inom kungariket, väntande på att bli hittad av någon modig och sann.
I en liten stuga nära skogen bodde en ung flicka vid namn Ella. Ella var tio år gammal, med långt guldigt hår och nyfikna gröna ögon. Hon älskade berättelser mer än något annat i världen. Hennes mormor berättade sagor för henne varje kväll innan läggdags, och Ella drömde om riddare, drakar och magiska länder. Men det fanns en berättelse som Ella älskade mest, och det var berättelsen om Eldorias glömda skatt.
Ella hade hört berättelsen många gånger, men ingen hade någonsin kunnat hitta skatten. Det sades att bara de som verkligen förstod betydelsen av berättelser kunde hitta den. Ella satt ofta vid fönstret, och tittade ut mot de avlägsna bergen, undrande om hon någonsin skulle bli den som upptäckte skatten.
En ljus och solig morgon bestämde Ella att det var dags för sitt eget äventyr. Hon packade en liten väska med lite bröd, ost och en vattenflaska, och gav sig iväg in i skogen. Hon sa inte till någon vart hon var på väg, inte ens till sin mormor, för hon ville att detta skulle bli hennes egen berättelse.
När Ella gick djupare in i skogen märkte hon att luften kändes annorlunda. Träden verkade sjunga av energi, och fåglarna sjöng sånger som lät som om de berättade sina egna historier. Ella log för sig själv, kände magin i Eldoria omkring sig.
Efter att ha vandrat i timmar kom Ella till en liten, glittrande bäck. När hon knäböjde för att ta en drink hörde hon en röst bakom sig. "Är du vilse, ung vän?" frågade rösten.
Ella vände sig om för att se en liten, lysande varelse sväva i luften. Det var en älva, med silverfärgade vingar som glittrade i solskenet. Älvans ögon glittrade av nyfikenhet när hon tittade på Ella.
"Jag är inte vilse," svarade Ella. "Jag letar efter Eldorias glömda skatt! Vet du var jag kan hitta den?"
Älvan fnissade och flög med sina vingar. "Den glömda skatten, säger du? Många har letat efter den, men ingen har funnit den. Vad får dig att tro att du kan?"
Ella reste sig upp och log självsäkert. "Jag tror på magin i berättelser. Jag vet att om jag lyssnar noga, kommer berättelserna att vägleda mig."
Älvan lutade på huvudet, imponerad av Ellas svar. "Mycket väl," sa hon. "Jag kommer att hjälpa dig, men du måste bevisa att ditt hjärta är rent. Följ med mig."
Älvan ledde Ella djupare in i skogen, där träden blev högre och luften verkade skimra av magi. När de gick berättade älvan för Ella berättelser berättelser om modiga riddare, förtrollade skogar och magiska varelser. Ella lyssnade noga, med vetskapen om att varje berättelse höll en ledtråd.
Till slut nådde de en glänta i skogen, där en stor sten stod i mitten. Stenen var täckt av gammal skrift som Ella inte kunde läsa.
"Skatten är nära," sa älvan. "Men för att hitta den måste du lösa stenens gåta. Lyssna noga."
Älvan flög närmare stenen och började tala med en mjuk, melodisk röst
"I berättelsens hjärta, finns sanningen funnen,
Där vänlighet och mod alltid är fördummade.
Skatten du söker är inte gjord av guld,
Utan något mer värdefullt, eller så har du blivit berättad."
Ella rynkade pannan, och tänkte noga på orden. Hon stängde ögonen och tänkte på alla berättelser hon hade hört. De var fyllda med hjältar som var modiga och snälla, som hjälpte andra och trodde på magin som fanns omkring dem.
Plötsligt kom det till henne.
"Skatten är inte något du kan hålla," sa Ella högt. "Det är magin i berättelserna själva! Den verkliga skatten är kraften i berättelserna att lära oss och hjälpa oss växa."
Älvan klappade händerna och skrattade av glädje. "Du är vis bortom dina år, Ella. Du har funnit Eldorias sanna skatt."
När Ella stod där började marken under henne att skimra, och ur jorden reste sig en vacker bok. Bokomslaget var prytt med juveler, och dess sidor glödde med ett mjukt, gyllene ljus.
"Detta är Berättelsernas Bok," förklarade älvan. "Den innehåller alla berättelser om Eldoria, både dåtid och framtid. Genom att hitta den sanna betydelsen av skatten har du tjänat rätten att skydda den."
Ella tog försiktigt boken i sina händer. Den kändes varm, som om den var levande. Hon log, med vetskapen om att detta var den största skatten av alla inte guld eller juveler, utan berättelserna som hade format hennes kungarike.
"Men vad ska jag göra med den?" frågade Ella.
Älvan log vänligt. "Du måste dela berättelserna med andra. Lär dem lektionerna om vänlighet, mod och kärlek. Så länge du håller magin i berättelserna vid liv, kommer Eldoria aldrig att förlora sin magi."
Ella nickade och förstod sitt nya ansvar. Hon tackade älvan för hennes hjälp och började sin resa tillbaka till sin by, med Berättelsernas Bok säkert under armen. När hon gick tänkte hon på alla människor hon skulle dela berättelserna med sin mormor, sina vänner, och till och med främlingarna som passerade genom byn.
När Ella kom hem möttes hon av kramar och jubel. Byborna hade varit oroliga för henne, men när hon visade dem Berättelsernas Bok smälte deras oro bort.
I många år reste Ella runt i Eldoria och delade magin i berättelser med alla hon mötte. Hon berättade berättelser om vänlighet och mod, om kärlek och vänskap, och om magin som levde i varje berättelse. Och så länge berättelserna berättades, förblev kungariket Eldoria fullt av magi och underverk.
Så den glömda skatten var inte längre glömd, och Eldorias magi levde vidare i generationer framöver.
Slutet.
