Det var en gång en fredlig by omgiven av böljande gröna kullar och klarblå himmel, där bodde en liten flicka vid namn Ella. Ella var sex år gammal, med gyllene hår som tycktes glänsa i solskenet och ljusa, nyfikna ögon som glimrade som stjärnor. Hon var känd i hela byn för sitt goda hjärta och sin äventyrliga anda. Ella älskade att höra historier om magi och älvor, och hon drömde ofta om att påbörja sitt eget magiska äventyr.
Ellas favoritberättelse handlade om Önskestjärnan, en magisk stjärna som sades kunna uppfylla en önskan för den som fann den. Hennes mormor brukade säga till henne "Önskestjärnan avslöjar sig bara för dem som är rena av hjärta och modiga nog att följa sitt ljus." Ella kunde ofta sitta och stirra på natthimlen, undrande om Önskestjärnan var verklig och om den någonsin skulle välja henne.
En lugn kväll, när solen gick ner bakom horisonten och stjärnorna började blinka, satt Ella vid sitt sovrumsfönster. Hon höll sin favoritgosedjursenhörning, Sparkle, i famnen och tittade upp mot himlen. Plötsligt såg hon en stjärna som var annorlunda än någon hon någonsin sett förut. Den var större, ljusare och hade ett mjukt gyllene sken som tycktes pulsera försiktigt. När Ella stirrade med förundran började stjärnan röra sig. Den svepte över himlen och lämnade en strimma av gyllene ljus bakom sig.
Ellas hjärta bultade av spänning. "Kan det vara Önskestjärnan?" viskade hon till sig själv.
Just som hon var på väg att springa och berätta för sina föräldrar, hörde hon en mjuk, melodisk röst. "Ella," kallade rösten. "Ella, följ ljuset."
Ella tittade runt i sitt rum, men ingen var där. Rösten verkade komma från själva stjärnan. Hon vände sig tillbaka till fönstret och såg den gyllene strimman som ledde mot skogen vid byns kant. Efter att ha tagit ett djupt andetag grep Ella tag i Sparkle, tog på sig skorna och smög tyst ut ur sitt hus.
Natten var lugn, och luften var klar och kylig. Den gyllene strimman glittrade under månens ljus och guidade Ella mot skogen. När hon kom in i skogen kände hon en blandning av spänning och nervositet. Träden var höga och kastade långa skuggor, men det gyllene ljuset gjorde stigen tydlig och välkomnande.
"Hallå?" ropade Ella försiktigt. "Är någon där?"
Till hennes förvåning flög en liten, glödande gestalt ner från träden. Det var en älva, inte större än en fågel, med delikata vingar som gnistrade som diamanter och en klänning av blomblad. Älvan hade ett vänligt ansikte och ögon som glittrade av värme.
"Hälsningar, Ella," sa älvan med en röst så söt som klockor. "Jag är Lyra, en väktare av Önskestjärnan."
Ellas ögon vidgades av förvåning. "Önskestjärnan är verklig?"
Lyra nickade. "Det stämmer. Önskestjärnan har valt dig, Ella. Men dess magi bleknar. Någon har stulit dess Hjärta, källan till dess kraft. Utan det kan stjärnan inte uppfylla önskningar, och dess ljus kommer för alltid att försvinna."
Ella kände en stöt av sorg. "Det är fruktansvärt! Kan vi få tillbaka Hjärtat?"
Lyra log milt. "Det är därför stjärnan valde dig. Din vänlighet och mod gör dig till den perfekta personen att hjälpa till. Hjärtat är gömt i Kristallgrottan, långt bortom dessa skogar. Det kommer att bli en utmanande resa, men jag kommer att guida dig."
"Jag ska göra det," sa Ella, hennes röst stadig av beslutsamhet. "Låt oss rädda Önskestjärnan."
Lyra's vingar gnistrade när hon flög framåt för att leda vägen. Den gyllene strimman fortsatte djupare in i skogen, och Ella följde tätt efter. Längs vägen stötte de på sin första utmaning en bubblande bäck som var för bred för att hoppa över.
"Hur ska vi ta oss över?" frågade Ella.
Lyra pekade på en familj grodor som satt på stenarna nära vattnet. "Be dem om hjälp," sa hon. "Magi svarar ofta på vänlighet."
Ella böjde sig ner och talade försiktigt till grodorna. "Hej, kan ni hjälpa oss att korsa bäcken? Vi är på en viktig resa för att rädda Önskestjärnan."
Den största grodan, med en glänsande grön kotte, studerade Ella en stund innan han nickade. "Kliv upp på våra ryggar. Vi kommer att bära dig över."
Ella och Lyra tackade grodorna, och med deras hjälp kom de säkert över på andra sidan. "Vänlighet öppnar många dörrar," sa Lyra med ett leende när de fortsatte sin väg.
Skogen blev mörkare ju längre de reste, och snart nådde de en tät buskage av taggiga buskar som blockerade deras väg. "Vad gör vi nu?" undrade Ella.
Lyra pekade på en liten fågel som satt på ett närliggande träd. "Kanske vår fjäderklädda vän kan hjälpa."
Ella gick över till fågeln och sa "Ursäkta, vi försöker rädda Önskestjärnan, men dessa taggar är i vägen. Kan du hjälpa oss?"
Fågeln kvittrade glatt och flög ner till buskarna. Med sin vassa näbb började den hacka bort taggarna och skapa en smal väg för Ella och Lyra att passera igenom. "Tack så mycket!" sa Ella, hennes hjärta fyllt av tacksamhet.
"Kom ihåg," sa Lyra medan de gick, "varje handling av vänlighet för oss närmare vårt mål."
Slutligen, efter vad som kändes som timmar av vandring, nådde de ingången till Kristallgrottan. Grottans ingång gnistrade av blå och vita kristaller, och en mjuk surrande ljud verkade fylla luften. Men framför grottan stod en skuggig gestalt med glödande röda ögon. Det var Skuggförvaltaren, en varelse som vaktade Önskestjärnans Hjärta.
"Vem vågar gå in i min grotta?" morrade Skuggförvaltaren.
Ella tog ett djupt andetag och steg framåt. "Jag är Ella, och jag har kommit för att ta tillbaka Önskestjärnans Hjärta. Det tillhör dig inte."
Skuggförvaltaren tornade över henne, dess närvaro skrämmande. "Varför skulle jag ge det till dig? Hjärtats kraft är min nu."
"Men Hjärtat var aldrig menat att hållas av en enda person," sa Ella bestämt. "Önskestjärnans magi är menad att delas med alla. Det ger hopp och glädje till världen. Snälla, låt den lysa igen."
Skuggförvaltaren tvekade. För ett ögonblick mjuknade dess glödande röda ögon. "Tror du verkligen att Hjärtat borde delas?"
"Ja," sa Ella, hennes röst fylld av övertygelse. "Vänlighet och delande gör världen ljusare."
Skuggförvaltaren steg långsamt åt sidan och avslöjade en glödande orb som vilade på ett podium inuti grottan. Ella plockade försiktigt upp Hjärtat, vars varma ljus fyllde henne med en känsla av frid och lycka.
"Du har bevisat dig värdig," sa Skuggförvaltaren. "Ta Hjärtat och återställ Önskestjärnan."
Ella och Lyra skyndade tillbaka till skogen, följande den gyllene strimman tills de nådde en glänta. Önskestjärnan svävade på himlen, dess ljus svagt men fortfarande glödande. Ella höll upp Hjärtat, och när hon gjorde det svävade det upp mot himlen och gick samman med stjärnan. Omedelbart blev Önskestjärnans ljus starkare och belyste hela skogen med ett gyllene sken. Stjärnorna ovan gnistrade glatt, och luften fylldes med en magisk melodi.
"Du gjorde det, Ella," sa Lyra, hennes röst full av stolthet. "Önskestjärnan är hel igen, tack vare ditt mod och vänlighet."
Ella log, hennes hjärta fyllt med glädje. "Jag kunde inte ha gjort det utan din hjälp, Lyra."
Önskestjärnan gnistrade starkt, och en mjuk röst ekade genom gläntan. "Tack, Ella. Du har påmint oss alla om kraften av vänlighet och mod. För din självuppoffring ger jag dig en önskan."
Ella tänkte en stund och sa sedan "Jag önskar att alla i världen alltid skulle ha hopp och lycka."
Önskestjärnan lyste ännu starkare, och Ella kände en varm glöd i sitt hjärta. Lyra rörde hennes hand försiktigt. "Det är dags för dig att återvända hem, Ella. Men kom ihåg, magin från Önskestjärnan kommer alltid att vara med dig."
På ett ögonblick var Ella tillbaka i sitt sovrum, hennes gosedjursenhörning Sparkle fortfarande i hennes armar. Hon tittade ut genom fönstret och såg Önskestjärnan lysa klart på himlen. Ella log, med vetskapen om att hon hade varit en del av något truly magiskt.
Från den dagen fortsatte Ella att sprida vänlighet och hopp vart hon än gick, med vetskapen om att även de minsta gärningarna av godhet kan göra världen till en ljusare plats.
Slutet.
