Det var en gång i en tyst liten by omgiven av berg och fält, där bodde en nyfiken sexårig pojke vid namn Jack. Jack hade ljusblå ögon som glittrade av spänning och rufsigt brunt hår som aldrig stannade på plats oavsett hur mycket hans mamma försökte kamma det. Jack älskade äventyr. Medan andra barn var nöjda med att leka på bytorget drömde Jack om att utforska de mystiska länderna bortom kullarna.
Hans favoritställe att leka på var skogskanten där en liten, porlande bäck flöt. Han tillbringade timmar där, hoppade stenar, byggde små båtar av kvistar och fantiserade om berättelser från avlägsna länder. Jack hade alltid hört berättelser från sin farfar om Regnbågsfloden, en magisk flod som kunde uppfylla en önskan för den som fann den. Men floden sades vara gömd djupt, djupt inne i skogen, och ingen från byn hade någonsin funnit den.
"Farfar," frågade Jack en kväll när de satt vid elden, "tror du att Regnbågsfloden är verklig?"
Hans farfar, en gammal man med ett vänligt ansikte och en glimt i ögat, log. "Nåväl, Jack, varje legend har en gnutta sanning i sig. Men Regnbågsfloden är inte avsedd för bara någon. Endast de som verkligen tror och visar mod, vänlighet och beslutsamhet kan finna den."
Från den dagen kunde Jack inte sluta tänka på Regnbågsfloden. En solig morgon, med sin trogna ryggsäck packad med snacks, en vattenflaska och sin anteckningsbok för att rita kartor, beslutade Jack att det var dags. "Jag ska hitta Regnbågsfloden," utropade han till sin hund, Rusty. Rusty var en rufsig liten terrier med hängande öron och oändlig energi. Han skällde glatt, som om han ville säga, "Låt oss göra det!"
Jack och Rusty satte kurs mot skogen. Träden stod höga och stolta, deras löv rasslade mjukt i vinden. Ju djupare de gick, desto tystare blev det, tills allt de kunde höra var knastret av löv under Jacks stövlar och det då och då skällande från Rusty. Jack kände en blandning av spänning och nervositet, men han fortsatte.
Efter att ha gått en stund kom Jack till en korsning i stigen. Den ena vägen såg vältrampad och säker ut, medan den andra var övervuxen och skuggig. Jack kom ihåg sin farfars ord om mod och bestämde sig för att ta den skuggiga stigen. "Kom igen, Rusty," sa han och steg in i det okända.
Stigen ledde dem till en glänta där de såg en gammal uggla som satt på en låg gren. Ugglan hade fjädrar som glimmade som silver och ögon som verkade se allt. "Vem är du, lilla vän?" hootade ugglan.
"Jag är Jack," sade han och stod rak. "Jag letar efter Regnbågsfloden. Vet du var den är?"
Ugglan lutade på huvudet. "Regnbågsfloden är inte lätt att hitta. För att nå den måste du lösa skogens utmaningar. Endast ett snällt och modigt hjärta kan lyckas."
"Jag är redo," sade Jack självsäkert.
Ugglan nickade. "Mycket bra. Din första utmaning ligger framför dig." Den flög iväg och lämnade en enda fjäder bakom sig. Jack plockade upp den och undrade vad det kunde betyda.
Jack och Rusty fortsatte, och snart hörde de ljudet av gråt. Följande ljudet fann de en liten räv med tassen fastklämd under en tung gren. Räven såg upp på Jack med tårfyllda ögon. "Kan du hjälpa mig?" frågade räven.
Jack tveka inte. Han knäböjde och, med all sin styrka, lyfte han grenen just tillräckligt för att räven skulle kunna befria sin tass. "Där har du!" sade Jack och log.
"Tack," sade räven, viftande med sin buskiga svans. "Du har ett snällt hjärta. Ta detta." Räven gav Jack en skinande sten. "Den här kommer att hjälpa dig på din resa."
Jack tackade räven och fortsatte sin väg. Skogen verkade ljusare nu, som om den hejade på honom.
Den andra utmaningen kom när Jack och Rusty nådde en bred, strömmande flod. Det fanns ingen bro, och vattnet såg för djupt ut för att vada igenom. Jack såg sig omkring, undrade vad han skulle göra. Plötsligt såg han en familj av bävrar som byggde en damm i närheten.
"Ursäkta," ropade Jack till bävrarna. "Kan ni hjälpa oss att korsa floden?"
En av bävrarna, en stor med en fläck av grå päls, såg på Jack eftertänksamt. "Varför ska vi hjälpa dig?" frågade den.
Jack tänkte en stund. "För att jag försöker hitta Regnbågsfloden för att föra tillbaka lite magi till byn. Och jag lovar att alltid vara snäll mot skogen och alla som bor här."
Bävrarna verkade nöjda med hans svar. De arbetade snabbt tillsammans för att skapa en stadig väg av stockar över floden. Jack och Rusty korsade försiktigt, och tackade bävrarna när de gick. "Lycka till!" ropade bävrarna efter dem.
Jacks hjärta kände sig lättare för varje steg. Han visste att han var på rätt väg. Men den största utmaningen var ännu kvar.
När solen började gå ner nådde Jack och Rusty en mörk del av skogen. Träden var knotiga och vridna, och en kall vind blåste genom grenarna. I mitten av stigen stod en hög, skuggig figur. Den talade inte men verkade blockera deras väg.
Rusty morrade lågt, men Jack höll upp sin hand. "Det är okej, pojke," sa han och steg framåt. Den skuggiga figuren tornade över honom, men Jack kände sig inte rädd. Han kom ihåg sin farfars ord om mod.
"Jag vill inte slåss mot dig," sade Jack lugnt. "Jag vill bara hitta Regnbågsfloden för att hjälpa min by. Om du är här för att pröva mig, ska jag göra mitt bästa för att bevisa att jag är värdig."
En stund rörde sig inte den skuggiga figuren. Sedan, långsamt, upplöstes den i tiny gnistrande ljus, vilket avslöjade en gömd väg bakom sig. Jack och Rusty följde stigen, deras hjärtan bankade av spänning.
Till slut kom de till en stor glänta. I mitten av gläntan stod Regnbågsfloden. Det var det vackraste Jack någonsin sett. Vattnet glimmade med alla regnbågens färger, och mjuk musik verkade flöda från den. Jack kunde inte tro sina ögon.
När han närmade sig floden, dök den silverfjäderade ugglan upp igen. "Du har gjort bra ifrån dig, Jack," sade ugglan. "Din vänlighet, mod och beslutsamhet har tagit dig hit. Nu får du göra en önskan."
Jack tänkte på alla äventyr han haft och de vänner han fått längs vägen. Han insåg att även om Regnbågsfloden var magisk, hade resan i sig varit den verkliga skatten. Ändå visste han vad han skulle önska.
"Jag önskar att min by alltid ska vara full av vänlighet och mod," sade Jack. "Så att alla kan känna den magi jag kände under denna resa."
Regnbågsfloden lyste starkt, och dess ljus verkade sprida sig genom skogen, fyllde varje hörn med värme och glädje. Ugglan nickade godkännande. "Din önskan har besannats, Jack. Magin från Regnbågsfloden kommer nu att leva i din by för alltid."
Jack och Rusty tog sig hemåt, deras hjärtan fulla av lycka. När de nådde byn, fann de allt ljusare och mer livfullt än tidigare. Byborna hälsade dem med leenden, och Jack kände en varm glöd när han visste att han hade fört tillbaka lite magi med sig.
Från den dagen blev Jack känd som pojken som fann Regnbågsfloden. Men viktigast av allt, han inspirerade alla i byn att vara snälla, modiga och nyfikna. Och även om han fortsatte att drömma om nya äventyr, glömde Jack aldrig de lärdomar han fått på sin magiska resa.
Slutet.