Starlight Toys And Tales En Godnattsaga Om Hjärta Och Hopp

Sent en still kväll låg lilla Mia inbäddad i sin mysiga säng, hennes favoritfilt med stjärnmönster omslöt henne tätt runt axlarna. Det mjuka skenet från nattlampan målade mjuka månar och planeter på väggarna, och hennes ögonlock fladdrade medan hon räknade det avlägsna tindrandet i sitt huvud. Just när den sista biten av vakenhet flöt bort hörde hon ett mjukt prassel bredvid sin kudde. Rummet var stilla, men Mia kände en nyfiken rörelse i luften, som om någon eller något vaknade omkring henne. Först att komma till liv var Honeypaw, Mias älskade nallebjörn. Hans knappögon blinkade en gång, sedan två, och han sträckte ut sina plyscharmar brett. "God kväll, Mia," viskade han med en röst lika varm som honung. "Jag har kommit för att påminna dig om hur snäll du är. " Mias ögon vidgades av förundran när Honeypaw lätt hoppade upp i sängen. Han berättade för henne att varje gång hon delade snacks med sina vänner eller tröstade sin valp när han frös, gjorde hon världen till en mildare plats. "Vänlighet är som ett litet sken inne i ditt hjärta," sa han. "Dela det fritt, så lyser du upp även de mörkaste hörnen. " När Honeypaw slog sig ner för att titta, hostade Mias lampa, en elegant böjd figur formad som en vänlig måne, mjukt med sitt ljus. Dess mässingsstativ knarrade när den böjde sig fram för att tala. "Jag lyser för dig varje natt så att du inte ska vara rädd för mörkret," sade den. "Låt mig lära dig att även en liten idé kan lysa upp stora problem. " Lampan påminde Mia om att varje gång hon löste ett svårt pussel i skolan använde hon sitt sinne som en stark glödlampa, bröt ner problemen i mindre delar tills svaret blev klart. Mia nickade och kände sig stolt över sin växande klokhet, och lampans ljus fladdrade glatt som om den också kände sig stolt över henne. Sedan kände Mia en mild bris, trots att alla fönster var stängda. Hon tittade ner och såg att hennes lapptäcksfilt lyfte vid kanterna, som om den hade fått vingar. "Hoppa på," viskade den med en mjuk, sammetslen ton. Mia gled av sin säng och satte sig vid filtkanten. Med ett milt sus steg den upp i luften. Mia grep tag i det mjuka tyget och de flöt över hennes rum. Nedanför såg hon sitt skrivbord med kritor och papper, sin bokhylla full av färgglada berättelser och den lilla gröna växten som stod på fönsterbrädan. "Jag håller dig trygg och varm," mumlade filten. "Mod handlar inte om att inte känna kyla eller rädsla, utan om att hålla fast även när du är det. " Efter en lugn flygtur satte filten försiktigt ner Mia på golvet. Precis nedanför bokhyllan började en hög av träklossar klapprande röra sig. En efter en hoppade de in i prydliga rader, sedan tumlade de ihop till valv och ordnade sig slutligen till ett litet slott med torn och dragbroar. "Hej, Mia," sade den översta klossen med en liten ekande röst. "Vi är dina byggklossar och vi är här för att påminna dig om att kreativitet och tålamod kan förvandla enkla saker till underbara skapelser. " Klossarna berättade för Mia hur varje bit spelade roll, hur man ibland måste försöka två eller tre gånger innan ett torn stod stadigt. "Varje misslyckande är bara ett steg mot något större," jublade de, och Mia klappade händerna av förtjusning. Därefter öppnade hennes sagobok, med omslaget illustrerat av en modig räv och en klok uggla, sig själv med ett knarrande ljud. Räven trippade fram i ett virvlande sken av mjukt glödande bläck, och ugglan svepte ner i en tyst, graciös båge. De bugade sig för Mia och började tala i kör "Berättelser hjälper dig att föreställa dig världar bortom ditt fönster. De lär empati genom att låta dig gå i någon annans tassar eller stjärtfjädrar. " Räven berättade en historia om osjälviskhet, hur han delade sin gömda bärplockningsplats med en hungrig främling, och ugglan reciterade en dikt om visdom, om att lyssna först innan man talar. Mias hjärta fylldes av varje lärdom, och hon insåg att berättelser var milda lärare som bar sanningar på varje sida. Plötsligt samlades de små varelserna och leksakerna runt Mia i en cirkel av värme och glödande ljus. Honeypaw klappade henne vänligt på axeln, lampan lyste starkare än någonsin, filtkantens kanter fladdrade som små stjärnor, klossarna klingade i ett glatt rytmiskt mönster och räven och ugglan nickade klokt. De tittade på Mia med omtänksamma ögon och röster som surrade tillsammans "Du är snäll, klok, modig, kreativ och medkännande. Bär med dig dessa gåvor vart du än går. " Mia kände en mild våg av stolthet och tröst, som om varje lärdom hade gömts tryggt i hennes hjärta. När de första strålarna av gryning smög sig under gardinerna gäspade och sträckte sig leksakerna och föremålen. Räven och ugglan gled tillbaka in i sagobokens sidor, klossarna staplade sig tyst, filten veks prydligt över hennes säng, lampan klickade mjukt när den dimmades ner och Honeypaw slog sig ner bredvid henne, plyschöronen hängande av belåtenhet. Mia kröp tillbaka under sin lapptäcksfil, kramade Honeypaw tätt. "God natt, kära vänner," viskade hon. "Tack för allt. " Mia somnade i ett fridfullt sömn, hennes sinne levande med klara idéer, varma minnen och milda lärdomar. I sina drömmar vandrade hon vidare in i de magiska världarna av vänlighet, kreativitet och mod, bärande på ett litet sken i sitt hjärta. Och när hon vaknade nästa morgon mindes hon hur små handlingar av att dela, att försöka, att föreställa sig kunde förändra en dag, och till och med världen, på de sötaste sätt. Med en gäspning och ett leende sträckte sig Mia, redo att möta en helt ny dag full av underverk.