Det var en gång en liten stad omgiven av höga träd och mjuka kullar, där bodde en pojke som hette Tim. Tim var sex år gammal, med stora bruna ögon och ett huvud fullt av fantasi. Han älskade att leka utomhus med sina vänner under dagen, men hans favoritstund var alltid läggdags. Inte för att han gillade att gå till sängs, nej, Tim kände alltid att det fanns mer roligt att ha, utan för att läggdags innebar sagor. Varje kväll satte sig hans mamma vid hans säng och berättade underbara berättelser om avlägsna länder och magiska varelser.
Men en natt, när Tim låg insvept i sitt mjuka blåa täcke, hände något ovanligt. Hans mamma kysste honom på pannan och viskade "Godnatt, min lilla äventyrare. Söta drömmar väntar på dig." Just som hon skulle gå, lutade hon sig ner och tillade "Ikväll, låt dina drömmar ta dig någonstans speciellt."
Tim blev nyfiken. Han hade aldrig blivit tillsagd att låta sina drömmar ta honom någonstans förut. Vad kunde hans mamma mena? När hon tyst lämnade rummet och släckte ljuset, strömmade månljuset in genom fönstret och skapade ett mjukt sken över hans säng. Tim stängde ögonen och försökte föreställa sig vilken typ av äventyr som väntade på honom.
Innan han visste ordet av, somnade Tim, och då började magin.
Han befann sig i en vacker skog, men detta var ingen vanlig skog. Träden var höga och silverfärgade, deras löv sken som stjärnor. Gräset under hans fötter glödde svagt, och luften doftade sött, som blommor som blommar i månljuset. Det var natt, och himlen ovanför honom var fylld med blinkande stjärnor, ljusare än han någonsin hade sett förut.
"Var är jag?" frågade Tim högt och såg sig om i förundran.
Just då kom ett mjukt prassel från buskarna i närheten. Tim vände sig om, och till sin förvåning hoppade en liten, lysande kanin fram. Det var inte bara vilken kanin som helst denna hade päls som gnistrade som månen, och dess ögon glittrade som små stjärnor.
"Hej, Tim!" sade kaninen med en glad röst. "Vi har väntat på dig."
Tim's ögon blev stora av häpnad. "Du... du kan prata?"
"Självklart kan jag!" skrattade kaninen. "Allt är möjligt här i månljusets drömmars land. Jag heter Lumi, och jag är här för att guida dig på en speciell resa ikväll."
Tim kände en känsla av spänning i bröstet. "En speciell resa? Vart ska vi gå?"
Lumi knipsade med sin lysande näsa och sade "Vi ska träffa Månljusdjuren. De kommer bara fram på natten, och de har något mycket speciellt att visa dig. Men först måste du tro på nattens magi."
Tim nickade ivrigt. "Jag tror!"
"Bra," sade Lumi med ett leende. "Följ med mig, så ska vi börja vårt äventyr."
Tim följde Lumi genom den lysande skogen, hans hjärta bultade av spänning. När de gick, märkte Tim fler magiska varelser som kikade fram bakom träd och buskar. Det fanns lysande fjärilar som svävade genom luften och lämnade ljusspår efter sig, och mjukt hoande ugglor med fjädrar som gnistrade som små diamanter. Hela skogen verkade levande med magi, och Tim kunde inte tro att han var en del av det.
Efter en kort promenad kom de fram till en glänta i skogen. I mitten av gläntan stod ett jätteträd, vars grenar sträckte sig högt upp i himlen och vars bark glödde med ett mjukt silverljus. Runt trädet stod djur som Tim aldrig hade sett förut. Det fanns en majestätisk hjort med glänsande horn, en klok gammal sköldpadda vars skal glödde som månen själv, och en familj av rävar med päls som glittrade i varje nyans av blått.
"Det här är Månljusdjuren," sade Lumi stolt. "De håller nattens magi vid liv, och de har väntat på att träffa dig."
Tim steg framåt, hans ögon stora av förundran. Månljusdjuren vände sig alla mot honom och log varmt.
"Välkommen, Tim," sade hjorten med en djup och vänlig röst. "Vi har sett på dig, och ikväll vill vi dela en hemlighet med dig."
"En hemlighet?" frågade Tim, hans nyfikenhet väcktes. "Vilken typ av hemlighet?"
Den kloka gamla sköldpaddan tog sig långsamt över till Tim och sade "Nattens hemlighet är att det inte är något att vara rädd för. Du ser, natten rymmer många underverk och drömmar. Det är en tid för vila, men också för fantasi och magi. När du stänger ögonen kan du ge dig ut på så många äventyr du vill, precis som du gör just nu."
Tim tänkte på detta. Han hade alltid gillat läggdags, men han hade aldrig vetat att natten kunde vara så magisk.
"Men vad händer om jag får en mardröm?" frågade Tim. "Ibland känns natten lite skrämmande."
Familjen av rävar närmade sig, deras blå päls glödde mjukt. "Ah," sade morräven, hennes röst mild. "Mardrömmar har bara makt om du låter dem. Men om du tror på nattens magi, som du gör just nu, kan du förvandla varje mardröm till en god dröm. Du har kontroll över dina drömmar, Tim."
Tim kände en våg av tröst skölja över sig. Han hade aldrig tänkt på drömmar på det sättet förut. Han insåg att precis som i den magiska skogen kunde han välja att ha underbara äventyr varje gång han stängde ögonen. Natten var inte något att vara rädd för det var något att se fram emot.
"Tack," sade Tim till Månljusdjuren. "Jag förstår nu. Natten är lika magisk som dagen."
Hjorten nickade. "Det stämmer, Tim. Och kom ihåg, varje gång du stänger ögonen på natten, kommer vi att vara här, hålla magin vid liv för dig. Du är alltid välkommen i månljusets drömmars land."
Tim log, kände sig lyckligare och modigare än någonsin förut. Han såg sig omkring på de lysande djuren, de glittrande träden och de blinkande stjärnorna. Det här var en natt han aldrig skulle glömma.
Men just när han var på väg att fråga Lumi vad de skulle göra härnäst, kände han en mjuk bris, och världen omkring honom började blekna. De lysande träden, de magiska djuren och den gnistrande skogen försvann långsamt, och snart fann Tim sig tillbaka i sin mysiga säng, månljuset fortfarande strömmande in genom hans fönster.
Han blundade och log för sig själv. Vilken fantastisk dröm det hade varit! Han kände sig inte ledsen över att den var över, för nu visste han att varje natt bar löftet om ett nytt äventyr om han bara trodde på nattens magi.
När Tim kröp djupare ner i sitt täcke, kände sig varm och trygg, viskade han "Godnatt, Lumi. Godnatt, Månljusdjur. Jag ska se er igen snart."
Och med det somnade Tim återigen, med vetskapen om att månljusets drömmars land alltid skulle vänta på honom.
Slutet.
